En kväll på station

Tänkte bara berätta om en trevlig händelsekedja som ägde rum i torsdagskväll.

Jag hade slutat jobba då strax efter nio på mitt fina deltidsjobb på SpärrService. Så jag och min min kollega Nicole vandrade till station där hon skulle ta upptåget mot Upplands Väsby och jag skulle ta bussen mot Björklinge. Nicolole kommer iväg fin fint med sitt tåg och jag vandrar då bort mot busshålplatsen. Plötsligt känner jag mig väldigt kissnödig och tänker att det är tur att bussen då kommer strax så jag snart är hemma hos lollopollo. Så jag ställer mig vid hållplatsen med andra frusna blivande medresenärer. Bussen skulle gå tio över, ingen buss kom, jag kollar på monitorn där avgångarna står och min buss har då försvunnit från den. Nu börjar jag dessutom känna en otroligt stark hunger... och kissnödigheten sitter i och blir bara värre. Så jag går till stationshuset för där finns toaletter och en pressbyrå. Dock har jag inga fem kronor som behövs för toaletten och kissnödigheten var vid detta stadiet omöjlig att ignorera. Så då täntke jag eftersom jag trots allt är man och hela världen fungerar som min pissoar ställa mig mot någon vägg. Problemet var att ingen vägg där ingen gick förbi i närheten var svår att finna. Så jag tultade iväg i kyla och snö och hittade (vad jag tyckte var) lite skymt område där jag skulle kunna uträtta mina behov. Så gylfen ner och lättnaden skölde över mig, plötsligt hör jag bakom mig fotsteg. En hel drös av tjejjer i kanske 15-års åldern kom gåendes och där stod jag mitt i kissflödet...... det blev helt klart en pinsam tystnad följd av skratt från deras sida och röda kinder från min. Efter denna lilla incident var det då dags att göra något åt hungern, klockan började trots närma sig avgång för nästa buss så jag kilade in på pressbyrån och köpte mig en macka, en cola och en marabousom gick på hela 80 kronor tillsammans. Så jag tultade iväg flera kronor fattigare mot hållplatsen igen. Där förväntar jag mig hitta min förra medresenärer som borde stå och huttra fortfarande i väntan på denna buss men icke. Alltså måste bussen innan bara varit lite försenad men sen ha gått...... Men jag bet ihop, tänkte inte låta humöret sjunka och klev på nästa buss när den kom. På bussen åt jag ganska snabbt upp mackan och nu ska jag då öpnna colan. Korken tappar jag dock och den glider fram till fötterna på personen framför mig så att hämta den kändes dumt. Så där satt jag oförmögen att släppa colan, så då drack jag den självklart extra snabbt för att jag inte orkade sitta och hålla den hela resan. Resultatet blev vad jag kallar "kallmage", man blir då alldeles kall i magen först o sen sprider det sig till hela kroppen och det slutar med att man sitter och huttrar och skakar. Och jag va ju självklart tvungen att dricka upp colan.... jag hade betalat 20 kronor för den där jäkla flaskan så drickas upp skulle den!

Cute boring love

Ibland orkar man inte mer helt enkelt. Det blir för mycket och man känner att man gjort så bra man har kunnat. Vad kan jag säga, det här med teater är inte min grej.

Men vad ingen vet är att mina tårar bara tar vid, där ammoniak slutar!

Sitter och kämpar med uppsats, går frammåt i alla fall. Började titta runt lite på spotify och hittade gamla goa Yersinia, riktigt skööön svensk metal med en fräscht nytt sound som behövs på den svenska metalscenen.

Två jobbintervjuer har jag klarat av också, väntar på svar från båda denna vecka. Förhoppningsvis nappade någon av dem i alla fall.

Kanske är inte drömmen död, troligen men kanske inte......

Earrape

Framtiden gör sig ständigt påmind, blir intressant att se vart man hamnar någonstans.

Som det kanske har märkts (eller inte, vad vet jag) så har jag en ganska analyserande tankegång, mycket frågor om varför och hur. Jag gillar att vända dessa frågor mot diverse ämnen men också personer, dela sönder dem i små frågor och svar och sedan dela in dem i kategorier och fack. Detta leder till att jag ofta har fördommar på både gott och ont om människor. Däremot har jag i princip aldrig ordentligt riktat denna skarpsynthet mot mig själv och mig som person. Jag kanske är rädd för vad jag kommer komma fram till. Vem är jag egentligen? Vilken kategori tillhör jag? Vad vill jag med mitt liv? Jag tror faktiskt inte jag vill veta.

PO

Nackspärr

Helgen började sådär får man säga, andra förlusten i serien men en riktigt jävla sur sådan. Kvällen blev däremot bättre får man säga. I Lördags vaknade jag upp och mådde piss, slutade med att jag spydde (inte bakis.... magsjukevariant måste det vart). Kvällen spenderades framför TV:n med mackor och avslagen cola. Söndagen hände inte så mycket, kvällen blev trevlig där med dock. Vilket till slut tar oss till idag, Måndag, alla dessa jävla måndagar. Försöker bara köra mitt race i studierna nu och förhoppningsvis lyckas rätt bra, nya karriär-idéer har dykt upp i huvudet, kanske försäljare, har en talang för att prata i alla fall, alltid något.

Ibland förstår man plötsligt vad som betyder och vad som inte gör det.

I leave you all with this tune

No way josé

Konserter Konserter Konserter. Ge mig fuckin konserter!
Underoath biljetter fixade till mars nu. Safemode sett nyligen, Tissue Issue imorrn.

Tillbaka till studierna nu, gäller bara att köra på för fullt nu föör faaaaaaan
Det här ska tydligen bli ett awesome år för mig enligt något jädra horoskop från inkentinkenland, låter ju bra iaf, pengar, sex och äventyr.... asnice lr?

Blir till att fixa jobb nu också så man har lite cashflow att spendera i sommar. Jag kommer vara blek som alltid, men jag orkar inte bry mig, jag är helt enkelt väldigt nordisk av mig! Mohahahahaa

Tim Burton äger på att göra filmer

PO Hombres

Lead me with your little strong hands

Wakkawakka